Hans, hennes eller deras?

Åtta rader, var och en byggd likadant: en eller två personer i bild, en sak i bild, och meningen Här är Otto. Det är ... trumma, med en tom lucka mitt i. Under meningen står tre ovaler med orden hans, hennes och deras. Ägarna är Otto, Ivar, Saga, Vera och Alva, Elsa, Leo och Olle, Ida och Hugo samt Maja, och sakerna är en trumma, en bil, en bok, en hund, en boll, en hatt, en drake och ett tåg.

Svenskan har ett ägandepronomen per ägare, inte per sak, och det är därför den här sidan fungerar på svenska. Hans, hennes och deras ser likadana ut oavsett om saken är en bil eller ett tåg, så barnet behöver bara titta på vem som äger – bilden av ägaren är alltså den enda ledtråden som behövs. Frameringen är dessutom vald för att undvika en annan svensk fälla: eftersom meningen börjar om med Det är, är hans rätt och sin fel, vilket det inte skulle vara i en mening där Otto själv är subjekt.

Ett ark, åtta beslut, en penna. Tre av raderna visar två ägare och ska ha deras; tre har hennes och två hans. Skriv ut i färg så att sakerna går att känna igen. Sidan är den enda i serien som handlar om ägande, och den är avsiktligt skild från den svåra sin-regeln, som hör hemma senare. Kommer frågan om sin ändå upp är det ett gott tecken.