Känns bra eller känns dåligt? Sortera ansiktena

En enda rad med sex gula ansikten löper över sidans överkant, vart och ett i en liten beige ruta med en orange prick under. Längst ner står två stora rutor med streckad överkant och varsin etikett: känns bra och känns dåligt. Mellan raden och rutorna är sidan tom, så strecken får plats. Barnet drar ett streck från varje ansikte ner till den ruta där känslan hör hemma: det breda leendet, skrattet och det lugna leendet går åt ett håll, det skrämda ansiktet, den ledsna minen och ansiktet som kniper ihop ögonen åt det andra. Inget känsloord är tryckt på sidan, och tre ansikten hör till varje ruta.

Sidan frågar om känslan är behaglig eller obehaglig, inte vad den heter. Därför kan ansikten som ordsidorna lämnar utanför dyka upp här – ett skrattande ansikte eller en grimas behöver inget namn för att sorteras. Det är också därför ett barn som ännu inte kan läsa något av känsloorden klarar sidan på egen hand. Det intressanta ligger i mitten: läraren lyssnar efter ett barn som säger att ett ansikte skulle kunna hamna på båda ställena, och frågar varför. Att skilja på känslor som känns bra och känslor som känns jobbiga är en av de första sakerna förskoleklassen talar om.

Bladet skrivs ut på ett ark; en penna och en linjal gör de sex strecken prydliga men ingetdera är nödvändigt. Sidan är den udda i sin serie – alla syskonsidor arbetar med ett känsloord, den här arbetar med känslan själv. Använd den först med barn som inte läser än, och gå sedan vidare till sidan para ihop ansiktet med ordet när skillnaden mellan bra och dåligt sitter.