Jag kan – kryssa i det du redan kan

Åtta kort i två kolumner, vart och ett med en streckad kryssruta, en bild och en kort mening, utgör den här sidan för förskoleklass: Jag kan måla en bild, Jag kan borsta tänderna, Jag kan sjunga en sång, Jag kan cykla, Jag kan springa, Jag kan simma, Jag kan läsa en bok, Jag kan sparka en boll. Bilderna visar saken eller handlingen – en palett med pensel, en tandborste, en mikrofon, ett barn på cykel, simglasögon, en fotboll. Under korten börjar ett brett fält med Jag vill lära mig att, följt av en skrivrad i tre linjer. Barnet läser varje mening, kryssar i de som stämmer och skriver en sak att lära sig.

Samma två ord inleder varje mening, så efter det första kortet läser barnet Jag kan på ordbildsnivå och bara de sista orden byts ut – det är så en meningsram lär. Det finns inget fel kryss, eftersom bara barnet vet svaret, och det är det som gör det till ett blad om barnet självt och inte till ett lästest. Skrivandet längst ner är den enda öppna raden: en riktig önskan, stavad så gott barnet kan. Läraren läser kryssen som ett porträtt och sista raden som barnets första egna mening för läsåret. Att läsa enkla meningar med stöd av bild ligger i förskoleklassens språkarbete enligt Lgr22.

Ett stående ark, färg för bilderna. Läs de åtta meningarna högt tillsammans innan barnet arbetar ensamt, och spara det färdiga bladet – de tomma rutorna är de som ska kryssas i till våren. Bladet det här är jag är ritversionen av samma självbeskrivning, och mina favoritsaker är familjens andra valsida. Berättelsestarter och att skriva till en bild är en egen familj av arbetsblad.