Var passar pusselbiten i hundrarutan?

En nästan tom hundraruta fyller sidans övre del. Bara kanterna är tryckta: 1 till 10 längs översta raden och 11, 21, 31 ner till 91 i vänstra kolumnen, med åttioen tomma rutor emellan. Under rutan ligger fyra pusselbitar där varje ruta redan har sitt tal – ett plus med 38 i mitten, en S-form med 16, 25, 26 och 35, ett T med 24 och 32 till 34, och ett L som läser 64, 65, 66 ner till 84. Barnet läser varje bit, räknar ut var den sitter i hundrarutan och skriver in dess tal i rätt rutor. Inget annat skrivs.

Uppgiften är grundsidans baklänges. Där bygger barnet tal utåt från ett givet; här är talen givna och barnet ska hitta platsen, vilket betyder att läsa ett tal som en rad och en kolumn – 38 står i raden som börjar med 31, i åttonde kolumnen – och sedan kontrollera att resten av biten hamnar där den ska. De tryckta kanterna är vägvisarna: ett barn placerar 64 genom att glida ner i vänsterkolumnen till 61 och sedan åt höger till fjärde rutan. En bit som satts en rad för högt syns direkt, eftersom dess övriga tal slutar passa. Så blir positionssystemet med tiotal och ental synligt, den förståelse Lgr22 vill se i årskurs 1 till 3.

Bladet skrivs ut på ett ark; en linjal hjälper till att hålla skriften inne i de små rutorna. Använd sidan efter grundsidan fyll i talen, när barnet kan röra sig på en bit och behöver se hur bitarna hänger ihop med hela hundrarutan. Sidan hopp i hundrarutan lyfter samma förflyttningar bort från rutan helt och gör dem till pilkedjor.