Först, i mitten eller sist – var i ordet hör du bokstaven?

Sex breda kort, två i bredd och tre på höjden, utgör den här sidan för förskoleklass om en enda bokstav – bladet som visas gäller M. Varje kort har en färgbild till vänster och till höger tre streckade rutor i rad. Ovanför varje ruta sitter en liten nyckel: tre små fyrkanter där den första, den mittersta eller den sista är skuggad, så att rutan under betyder först, i mitten eller sist. Ordet är inte utskrivet; barnet säger ordet till bilden – kamel, tandkräm, mapp, lim, armband, mun – avgör var m hörs och färglägger den rutan. Överst finns en smal remsa med bokstavskortet M m och en enda rad streckade stora M att spåra; skrivrader saknas helt på den här sidan.

Sidan är byggd så att alla tre platserna finns med: två av de sex orden har bokstaven först, två i mitten och två sist. Den fördelningen hindrar ett barn från att färglägga första rutan varje gång och ha rätt tillräckligt ofta för att fortsätta med det. Att ordet inte står skrivet är ett medvetet val på den här nivån: barnet kan inte leta efter bokstaven med ögonen utan måste säga ordet, lyssna och placera ljudet – det är fonologisk medvetenhet i renaste form, den grund för läsinlärningen som Lgr22 lyfter fram redan i förskoleklassen. Ett ord som tandkräm, där m kommer allra sist efter ett långt ord, är den svåraste sortens rad.

Färgläggning i stället för skrivning gör sidan kort; de flesta barn är klara på några minuter, så den fungerar som uppvärmning före grundbladet veckans bokstav eller som en snabb kontroll efteråt. Samma bokstäver finns i hela familjen, så en hel veckas blad kan skrivas ut på en gång. Den som i stället vill att barnet ska räkna bokstaven i skrivna ord går till sidan ringa in och räkna.