Läs av tallinjen 0–50 – bara tiotalen är utsatta

Femtio streck på varje linje och sex siffror under dem: 0, 10, 20, 30, 40 och 50. Fyra sådana tallinjer ligger på bladet, och på var och en pekar tre orange pilar ner på ett streck som saknar siffra. Över varje pil väntar en tom, streckad ruta. Barnet i årskurs 1 letar upp närmaste tiotal, räknar strecken framåt – 40, 41, 42, 43 – och skriver 43 i rutan. Tolv avläsningar på hela sidan, och ingen pil står på ett tal som redan är utskrivet.

Det som gör sträckan till 50 svårare än sträckan till 20 är inte räknandet utan avståndet mellan hållpunkterna. När bara tiotalen är utsatta kan det vara upp till nio steg från närmaste siffra fram till pilen, och då räcker det inte att kunna talraden: barnet måste hålla reda på var det befinner sig medan det räknar. Många upptäcker här av sig själva att det ibland är kortare att räkna bakåt från nästa tiotal, och just det valet är sidans egentliga innehåll. Läraren tittar efter två saker. Det ena är att strecket man utgår från inte räknas som ett, ett fel som ger ett tal för mycket. Det andra är att tiotalsövergångarna sitter, alltså att 39 följs av 40 och inte av 30. Tallinjen som stöd för de naturliga talen följer med genom hela årskurs 1 till 3 i Lgr22.

Skriv ut bladet gratis som PDF, gärna i A4 utan förminskning så att de femtio strecken hålls väl isär. Under den här nivån ligger tallinjen till 30 och tallinjen till 20; ovanför fortsätter serien till 100, men då byter strecken värde och står för fem eller tio i stället för ett. Den som hellre räknar med talen än letar upp dem går vidare till dagens tal eller talpyramider.