Tallinjen förbi 100 – läs av talen ända till 120

Linjen tar inte slut vid 100. Efter hundrastrecket kommer ytterligare två streck, och det sista är 120 – men där står ingen siffra. Under linjen är bara 0, 50 och 100 utsatta, och varje streck är ett tiotal. Tre tallinjer ligger under varandra, två orange pilar pekar ner på var och en, och över varje pil sitter en tom ruta: sex svar på bladet, alla hela tiotal. Pilarna är utspridda över hela sträckan, och strecket mellan 100 och 120 är ett av de lägen en pil kan hamna på.

Hundra är den punkt där talraden byter form, och det är därför sidan finns. Ett barn som räknar tio, tjugo, trettio hela vägen upp tvekar ofta just efter hundra, och några börjar om från tio. Talen heter hundratio och hundratjugo, och att få se dem stå på sina platser på linjen gör namnen begripliga i stället för utantillärda. Att linjen dessutom slutar på ett streck utan siffra är avsiktligt: barnet får själv räkna vidare till slutet i stället för att läsa av en färdig ändpunkt. Läraren tittar särskilt på rutorna till höger om hundrastrecket. Ett barn som svarar rätt på allt under hundra men tvekar där har hittat precis den gräns undervisningen ska arbeta vid, och det är ett tydligare besked än något annat på bladet. Att talområdet vidgas stegvis och att tallinjen används som stöd för det finns i Lgr22 för årskurs 1 till 3.

Skriv ut bladet gratis som PDF, gärna i A4 utan förminskning. Sidan är den sista i tallinjeserien och förutsätter att tiotalsstegen sitter, så ta tallinjen till 100 med steg om tio först. Den som behöver arbeta mer finmaskigt inom hundra går till tallinjen till 100 med steg om fem, där varje svar ligger mitt emellan två tiotal. Vill man räkna vidare med talen över hundra i stället för att placera dem finns de i dagens tal och i talpyramider.