Motsatsord med förstavelsen o- – klar blir oklar

En ensam ring med förstavelsen o- sitter överst på den här sidan för årskurs 2, den sista i familjen motsatsord. Under den ligger åtta numrerade rader, var och en med ett ord till vänster – klar, trevlig, jämn, lycklig, ärlig, vänlig, artig, snäll – en dubbelpil i mitten och en treradig skrivrad till höger. Barnet sätter o- framför ordet och skriver hela det nya ordet på raden: oklar, otrevlig, ojämn, olycklig, oärlig, ovänlig, oartig, osnäll. Inget ord i listan kräver någon annan ändring än förstavelsen, så uppgiften handlar om att se att ett litet o kan vända betydelsen på ett helt ord.

Här möter barnet en motsats som inte är ett nytt ord utan samma ord med en del framför. Det är ett steg från att kunna par som varm och kall till att se hur ord byggs, och det är också en stavningsfråga: det nya ordet skrivs i ett stycke, aldrig med mellanslag eller bindestreck. Orden är valda så att båda formerna är vanliga i barns språk – snäll och osnäll, artig och oartig – och några av dem, som ojämn och oklar, öppnar för ett samtal om att motsatsen kan betyda olika saker beroende på sammanhang. Läraren ser på raden om barnet skrivit hela ordet eller bara satt ett o framför en tom rad. I Lgr22 hör ordbildning och stavning till det centrala innehållet i svenska för årskurs 1–3.

Sidan skrivs ut som ett rent A4 med namnrad, och att rätta går snabbt mot ringen överst: varje svar ska börja på o. Den hör hemma efter sidorna för årskurs 1 – grundsidans kort, meningarna och motsats eller samma sak – eftersom den förutsätter att barnet redan vet vad ett motsatsord är och nu behöver regeln för hur ett sådant kan bildas. Samlar klassen ordled är sidan om sammansatta ord ett bra nästa steg.