Para ihop verbet med preteritum – dra streck till dåtidsformen

Sex grundformer med bild står i vänsterspalten på den här sidan – springa, hoppa, baka, dansa, vandra, sjunga – och tolv former i ovala rutor står i högerspalten i blandad ordning: vandrar, springer, dansar, sjöng, sjunger, bakar, sprang, bakade, hoppar, dansade, hoppade, vandrade. Varje verb har två former till höger, en för nu och en för i går, och bara den ena är rätt. Barnet läser verbet, drar ett streck till dåtidsformen – springa till sprang, baka till bakade – och låter nutidsformen stå kvar. Sex streck, tolv rutor, sex av dem orörda. Ingenting skrivs. Sidan hör till verb i presens och preteritum för årskurs 2–3.

Att känna igen preteritum är lättare än att bilda det, och det är därför den här sidan kommer före tabellsidan i familjen. Barnet behöver inte veta hur sprang stavas, bara höra att springer är nu och sprang är i går. Att båda formerna står på pappret är hela poängen: ett barn som drar strecket till springer har inte skilt på tid alls, och läraren ser det på ett ögonkast. Blandningen av regelbundna verb med -ade och de oregelbundna sprang och sjöng gör att barnet inte kan lösa sidan på ändelsen ensam. Ordklasser och deras böjning hör till svenskans centrala innehåll i Lgr22 för årskurs 1–3.

Sidan skrivs ut på ett A4 och behöver bara en penna. Använd den som första steg, före grundsidans tabell där formerna ska skrivas, och före verbformer i meningar med bilder, där tidsordet i meningen avgör formen. Barn som drar streck till nutidsformen är redo för ett samtal om vad i går betyder i en mening, inte för fler tabeller.