Två meningar sitter ihop – var slutar den första?

Varje vit ruta på bladet innehåller två meningar, inte en. De står ihopskrivna utan stor bokstav och utan tecken någonstans, som en enda lång rad ord med ett djurord i sig. Sidan har tre sådana rader, var och en med en liten djurbild till vänster och två skrivrader under rutan – en för varje mening. Överst sitter checklistan med tre orange märken: stor bokstav, namn och skiljetecken. Alla meningarna på bladet är påståenden och slutar med punkt.

Att sätta tillbaka en punkt man ser saknas är en sak; att avgöra var en mening tar slut när ingenting alls markerar det är en annan, och betydligt svårare. Barnet i årskurs 2 måste läsa hela raden, känna var tanken byter riktning och pröva sig fram – oftast högt. Att det finns exakt två skrivrader under varje ruta är en tyst ledtråd om hur många meningar det ska bli, men inte om var de delas. Minst ett namn förekommer bland meningarna, så namnmärket i checklistan har något att göra. Eftersom alla meningar är påståenden är valet av tecken avgjort på förhand och hela uppmärksamheten kan ligga på gränsen. Skrivregler för stor bokstav och skiljetecken är centralt innehåll i Lgr22 för årskurs 1 till 3.

Skriv ut bladet gratis som PDF och be barnet läsa raden högt en gång innan pennan tas fram – gränsen hörs som en paus långt innan den syns. Systerbladet har samma tre ihopskrivna rader men blandar in en fråga, så där ska också tecknet väljas. Familjens övriga blad ger en mening i taget: grundbladet har fem meningar med namn, och de två lättare har tre meningar.