Ljuda ihop bokstäverna till ett ord – läs rutorna, ringa in bilden

Rutorna är redan ifyllda på den här sidan för årskurs 1 – barnet läser i stället för att skriva. Sex rader bär var sitt ord från temat leksaker tryckt med ett ljud per streckad ruta till vänster – på det här bladet k-o-r-t, h-i-n-k, c-y-k-e-l, b-o-ll, s-p-a-d-e och t-å-g, med en båge under den breda rutan ll – och tre små bilder till höger, varav en passar. Barnet säger ljuden i tur och ordning, ljudar ihop dem till ordet och ringar in bilden som ordet betyder: bollen i stället för dockan eller rutschkanan, tåget i stället för dominobrickorna eller tärningen. Orden har tre till fem ljud och högst en bred ruta vardera. Ingen skrivrad finns på sidan; pennan ringar bara in.

Det här är grundbladet ljudrutor kört baklänges, och vändningen är det som lärs ut. Att dela upp är att höra ljuden i ett ord; att ljuda ihop är att trycka tillbaka tryckta ljud till ett enda, och barn som klarar det ena klarar inte alltid det andra. Två av de tre bilderna delar tema med svaret men inte dess ljud, så valet kan inte göras utifrån bilden ensam; det måste komma från läsningen. Den breda rutan med sin båge visar barnet var en dubbelteckning läses som ett ljud. Att ljuda ihop är den avkodning som Lgr22 sätter i centrum för läsinlärningen i årskurs 1.

Skriv ut den som läsmotsvarighet till uppdelningssidorna: grundbladet ljudrutor på måndag, ljuda ihop på tisdag, med samma tema. Leksaker finns på det här bladet; andra teman använder samma uppställning med sex rader. En stående sida, penna eller krita, inget att skriva.