Hoppa bakåt på tallinjen: vad blir kvar?

Tre tallinjer sträcker sig över sidan, en per kort, alla från 0 och med ett streck för varje steg och femtalen utsatta. En grön prick sitter på varje linje vid täljaren – 15 på en linje till 20, 22 på en linje till 25, 10 på en linje till 15 – och divisionen står tryckt under: 15 / 4, 22 / 3, 10 / 3, var och en följd av en ruta och en restruta. Inga hopp är ritade. Barnet börjar vid pricken och ritar hopp bakåt lika långa som nämnaren – fyror från 15 – tills ett helt hopp skulle gå förbi 0, och skriver sedan hur många hopp det ritade och talet det landade på.

Tallinjen gör resten till en plats i stället för ett antal: tre fyrahopp bakåt från 15 landar på 3, och 3 är där man stannar eftersom ett fjärde hopp skulle behöva fyra mer än vad som finns. Det är en annan bild än ringar kring en samling, och för en del barn en tydligare, eftersom det som blir över syns som avståndet mellan landningen och 0. Att barnet själv ritar hoppen, i stället för att läsa av tryckta, är det som gör sidan till en divisionssida – barnet väljer hopplängden efter nämnaren och håller den lika hela vägen. Tallinjen är ett av de uttryck för de fyra räknesätten som Lgr22 nämner för årskurs 1 till 3.

Ett ark, tre linjer, sex rutor; linjerna är långa nog för hopp på 2 till 5 utan trängsel. Det här är seriens tallinjesida, med täljare mellan 10 och 30 så att hoppen går att räkna. Använd den bredvid sidan ringa in högarna för att visa två bilder av en och samma division, och före sidan räknerader.