Mönsterverkstaden

Om det här verktyget

Mönsterverkstaden är ett tavelverktyg för upprepade mönster. Du lägger en mönsterdel av två till fyra pärlor, till exempel röd-blå eller röd-röd-gul, och remsan under upprepar den genast över hela tavlans bredd. Du kan förlänga remsan, täcka över enskilda pärlor, gömma mönsterdelen och visa en bokstavsrad som läser mönstret som A B A B. Allt är stort nog för barnen längst bak i rummet, och du bygger om det på några sekunder medan klassen ser på.

Ett barn som kan fortsätta röd-blå-röd-blå har inte nödvändigtvis sett mönstret. Kanske växlar barnet bara, och att växla är en betydligt mindre tanke. Det blir intressant i det ögonblick då någon upptäcker att röd-blå-röd-blå, cirkel-kvadrat-cirkel-kvadrat och klapp-stamp-klapp-stamp är samma mönster. Då är ett mönster inte längre en yta utan en struktur som går att flytta från ett material till ett annat. Där börjar det algebraiska tänkandet, långt innan någon bokstav står för ett tal. Lgr22 talar om att fortsätta och beskriva mönster, och här ligger tyngden på att beskriva.

Därför kan remsan byta kostym: färger, former eller bilder visar samma mönster i en annan skepnad, och barnen undersöker vad som är sig likt. Tryck på en pärla så täcks den över, och det ger mest mitt i remsan: en lucka i slutet går att fylla genom att snegla på grannpärlan, medan en lucka i mitten bara går att lösa utifrån mönsterdelen. Gömmer du mönsterdelen vänds uppgiften, och klassen läser sig fram till vad remsan är byggd av. Färger och former är fria för alla; bildkostymen och utskriften ingår i Lärarpaketet.

Det finns ingen rätt-knapp någonstans i verkstaden, och det är meningen. I A B A B A B kan mönsterdelen med lika god rätt läsas som A B och som B A, och båda läsningarna går att försvara. Flytta bygeln från den ena läsningen till den andra: mönsterdelen vänds framför ögonen på klassen, medan remsan inte ändras med en enda pärla. Då är frågan avgjord av materialet och inte av läraren — och det är just den sortens avgörande ett bra laborativt material ska klara.

Så använder du det i klassen

• Öppna den på klassens skärm. En mönsterdel på två pärlor och en remsa som redan upprepar den — ingenting behöver ställas in.
• Tryck på en pärla var som helst. Pärlan sitter på en plats i mönsterdelen, så varje kopia av den byter samtidigt. Låt klassen peka ut vilka som följde med innan du säger varför.
• Flytta bygeln ett steg. Mönsterdelen vänds — A B blir B A — medan remsan står helt oförändrad. Så prövar klassen påståendet att det som upprepas är A B, i stället för att få det avgjort av en vuxen.
• Tryck på Täck en pärla och täck sedan en mitt inne i remsan. En lucka i slutet går att lösa genom att följa rytmen vidare; en lucka i mitten går bara att lösa från mönsterdelen.
• Byt kostym mellan färger och former medan klassen ser på. Fråga vad som blev annorlunda och vad som är kvar — innan någon hinner säga „samma mönster“. (Bilderna ingår i Lärarpaketet.)
• Tryck på Klappa och lyssna på remsan, en pärla i taget. Klappa sedan samma sak med händerna och låt klassen avgöra om det var samma mönster.
• Göm mönsterdelen till sist och lämna bara remsan. Nu är frågan vad det är som upprepas — och att kunna konstruera, beskriva och uttrycka den delen är precis det som årskurs 1 ska öva.

Idéer för klassrummet

• Bygg samma mönster först i färger och sedan i former och låt barnen förklara varför mönsterdelen ändå är densamma. Den som kan säga det med egna ord har sett strukturen.
• Spela upp remsan enbart som ljud med klappfunktionen; barnen lägger mönsterdelen med klossar vid bordet och jämför sedan med tavlan.
• Täck över tre pärlor mitt i remsan och låt paren resonera om vad som saknas innan du visar pärlorna igen.
• Samla två läsningar av mönsterdelen, till exempel röd-blå och blå-röd, bygg om remsan utifrån båda och låt barnen beskriva skillnaden.
• Förläng remsan och fråga vilken färg den tjugonde pärlan har utan att någon räknar; klassen får resonera utifrån mönsterdelen.